Festivalfeeling.

 

I sällskap av Captain Lillebror och Fröken Louise utfördes en liten lördagsutflykt till Furuviks djurpark.

Varför Furuviksparken, undrar kanske den lite mer uppmärksamme läsaren.

Har jag plötsligt erhållit ett brinnande intresse för djur i bur, eller kanske stulit ett barn som behöver underhållas?

Så är knappast fallet.

Däremot hölls Skandinaviens största reggaefestival där.

Vägen dit blev ovanligt lång och kurvig, då brorsan ställt in sin elektriska vägvisare på att hitta bästa promenadvägen till Gävle.

Vi anlände hungriga till festivalområdet och köpte varsin tallrik ”Jamaicansk Jerk Wok” framför lilla scenen som för tillfället intogs av svenska reggaebandet Partiet.

 

Vi strosade runt och kollade in folket, botaniserade i marknadsstånden och jag införskaffade lite nya örhängen. Hade ett par gånger tänkt tanken "synd att Governor Andy inte deltar i musikunderhållningen denna lördag, det skulle gjort bra ännu bättre".

Hallå, hur många gånger har jag inte hävdat bestämt att det man önskar det får man!? Helt plötsligt dök han minsann upp som gubben i lådan och körde två låtar med Kalle Baah, som var kvällens första ”måste-se-band” för mitt lilla sällskap.

 

 

 

 

Förresten, att det dröjt hela 10 år innan jag lyckats se Timbuktu & Damn är ett mysterium. De var lika fantastiskt bra som jag föreställt mig! Och den där Jason är fruktansvärt svår att fånga på bild - han står ju aldrig still!

 

 

Sista bandet vi såg innan vi åkte hemåt var Jamaicanska dancehallgruppen T.O.K., som fick det mycket blandade publikhavet att röra på alla befintliga kroppsdelar.

Augustinattens mörker framhävde ljusspelet från både stora scenen och intilliggande karuseller...

 

 

 

Nästa år missar vi inte fredagen. Och vi tar med stolar att sitta på till stela mansfolk och en eller annan kudde till såna som mig som hellre sitter på en filt på marken.

Plus eventuellt husvagn, många vänner och en ordentlig förfest.