Ibland kan man behöva en liten knuff av inspiration från någon eller något för att kunna se saker ur ett annorlunda perspektiv. Det första man ser, det som som till en början attraherar, kan visa sig vara porten till att våga närma sig det som länge hägrat vid horisonten. En gammal stubbe kan visa vägen till en liten strimma av utsökt sjöutsikt. En eller annan stubbig vän - men ingen av dem alls lika gammal och murken som det som tidigare var ett livligt träd - kan plötsligt öppna sinnet för att våga nya utmaningar och omgivningar.
En liten, liten knuff. Så liten att den inte märks om man inte befinner sig alldeles intill. Så liten att de som knuffas inte ens är medvetna om hur stor, eller vilken sorts, effekt den kan få...
Äventyret fortsätter!
Eller börjar det nu?
Eller börjar det nu?
Man kan alltid börja ett helt nytt äventyr. :) Eller fortsätta på ett påbörjat... ;)
SvaraRadera