Back in the days!

 

Tänk hur det var förr. Och då menar jag inte "förr" som under renässansen, eller på 50-talet. Utan på den tiden då jag gick ungefär på mellanstadiet, i sexan kanske. Sent nittiotal liksom. Herregud så lycklig man hade varit om youtube funnits då. Men nu gjorde det ju inte det. Inte heller hade min kära familj varken vilja eller behov av massvis med kanaler (typ 3:an & MTV) som en del av mina klasskamrater hade.

Så det var bara att bänka sig framför tv:n när det var dags för Voxpop, Jupiter eller något annat trevligt musikvideoprogram. Melodifestivalen var förresten fortfarande rolig på den tiden, töntig visserligen, men ändå. Brittan och övrig meningslös brudpop råkade bara undantagsvis smyga sig in på det videoband som för tillfället var vigt åt inspelning av favoritvideosarna. Av misstag oftast. Som när man inte var hemma och var tvungen att banda HELA Voxpop, för att inte råka missa Hansons senaste liksom. Kändes oerhört jobbigt att varje gång man skulle titta på The Moffatts "Miss You Like Crazy" behöva spola förbi både tråkig Robbie Williams och tidigare nämda blondin - särskilt när man spelat in, spelat över, spolat fram och tillbaka och tittat på denna stackars VHS-kassett att bandet blivit helt utslitet och hotar att gå av på mitten!

Särskilt jobbig var tanken på att detta hemska skulle hända - att bandet går av alltså - min dyrbaraste ägodel, videon där bland annat Barbados (Melodifestivalen med "Allt Som Jag Ser") och Brainstorm (Eurovision, "My Star") var inspelade. Eftersom dessa ögonblick kanske ALDRIG MER skulle visas på tv så var det ju extra viktigt att bevara dessa, för mitt eget höga nöjes skull. (Ja, jag var kär i Magnus Carlsson, OCH Reynard Cowper i Brainstorm. Och Taylor Hanson.)

 I slutet på denna inspelade lilla antologi av min egen musikhistoria dyker dessa grabbar upp: http://www.youtube.com/watch?v=2ej3wE155_4 Hardcore Superstar. Oh, my god. Jag vet att det var då, när jag lite lätt panikartat lyckades trycka på "Rec" precis innan Göteborgsrockarna drog igång i programmet Jupiter, ja exakt då, som jag förälskade mig i rockerskillar med tatueringar och lortigt svart hår. And that's an everlasting love, my friend. Åtminstone still going strong. Till skillnad från mitt stackars utslitna videoband. Men tack och lov så finn ju youtube. Nuförtiden.

Häpp!