I flera dagar har jag gått runt och morrat åt hur ful, tråkig och fel min lägenhet ser ut. Eller, rättare sagt, mitt vardagsrum/sovrum. Köket är bra.
Nya tapeter! Ny soffa! Ny lampa! Nya gardiner! Nytt överkast till sängen! Nya stolar! Möblera om! Göra om! Göra rätt!
Mycket pengar…
Tänkte att, det kan jag väl unna mig – jag som i princip fått alla mina möbler gratis, med undantag för några loppisfynd. Det är faktiskt bara sängen som är köpt ny i butik. Försöker fundera, planera och budgetera. Men hur jag än fantiserade så kom jag inte fram till någonting. Mycket märkligt, med tanke på hur snabbt de kreativa hjärncellerna brukar arbeta i vanliga fall… Mamman och pappan var nyss här och hjälpte mig bära ut kökssoffan till förrådet. Det myckna inredningspratet tråkade ut min stackars far, som antagligen fått nog redan med mammans mer eller mindre genomförbara idéer i det egna hemmet…
Kom ingenvart, inga nya tankar, inga resultat. Har inte pengarna att genomföra alla eventuella ändringar i vilket fall som helst. Undrar om det egentligen är lägenheten det är fel på?
Så fick jag ett sms. ”Ska du inte med och dansa ikväll ändå?”
Jag var läskigt nära att svara nej, jag är pank... Men sen insåg jag hur otroligt fel jag tänkte.
Så... Jo. för fan. Det ska jag!
Insåg att de pengar jag tänkt lägga på alla dessa gardiner och annat krafs naturligtvis har ett bättre användningsområde. Och att jag i säkert en vecka eller två varit helt sinnesförvirrad. Varför började jag helt plötsligt tro att jag ska låta bli att dricka vin för att återgå till lämplig jeansstorlek? (Alltså mina egna jeans, inte någon slags universal-ideal-size) När började hemmets utseende ha verklig betydelse för hur jag mår? Vem lurade i mig att nya saker, eller att förändra utseendet på både interiör och garderob skulle göra mig mer nöjd med mig själv?
Phu. Jag slapp undan i tid. Andra är fast i träsket på livstid. Jag fick spader efter fjorton dagar i detta illusoriska tillstånd. Ibland är allt som krävs en pytteliten påminnelse om vad som är viktigt allt som behövs.
Jo, jag ska visst med och dansa. Jag har inte en ful lägenhet. Den är ju egentligen underbar. Jag är ju inte heller ful. Faktiskt också rätt så underbar! Har bara råkat växa ur mina favvojeans. Det är det enda som är tokigt i mitt liv just ju. Så, vad är då bättre än att lägga alla mina pengar på dans?! That’s what I intend to do.
Just nu väntar jag på att min goda grönsakssoppa ska bli varm. Och dricker ett ljuvligt gott glas vin. Och om en knapp halvtimme väntar bilfärd mot kvällens dansdestination: Skultuna. Igår var det Örebro. På onsdag dansträning på klubben, och torsdagkvällen kommer spenderas dansandes i Säter.
…det är vad jag kallar en GLAD påsk!