Finns det olika sorters kärlek? Eller är all den kärlek vi känner för olika människor i våra liv en och samma universella kraft, som bara ändras och modifieras en aning för att passa för olika relationer? Har funderat en del på det där.
Hur det kommer sig att vi värderar kärlek olika till exempel.
Den förmodat mycket speciella kärlek vi förväntas känna för en eventuell speciell partner, den har en egen upphöjd plats på tronen, där varma känslor för vänner hamnar på fotpallen, medan kärleken till familjen sitter bredvid som något slags drottning
– viktig, men ändå inte den som styr livets kungarike.
Och just den där livslånga, outbytbara gemenskapen, med en (och en allena!) käraste eller käresta, verkar ibland så oumbärlig att vi gör allt som står i vår makt för att få den.
Det ställs idag inga krav på äktenskap, men ni ska väl åtminstone flytta ihop? Barn, nej det förstår vi om du inte vill ha… just nu.
För alla vill vi ju samma sak. Träffa någon att bilda en hederlig kärnfamilj med, helst av motsatt kön, men går inte det så får vi väl lov att acceptera att vissa människor ska få lov att vara homosexuella. Så länge de också parar ihop sig och förökar sig är det fina fisken.
Den förmodat mycket speciella kärlek vi förväntas känna för en eventuell speciell partner, den har en egen upphöjd plats på tronen, där varma känslor för vänner hamnar på fotpallen, medan kärleken till familjen sitter bredvid som något slags drottning
– viktig, men ändå inte den som styr livets kungarike.
Och just den där livslånga, outbytbara gemenskapen, med en (och en allena!) käraste eller käresta, verkar ibland så oumbärlig att vi gör allt som står i vår makt för att få den.
Det ställs idag inga krav på äktenskap, men ni ska väl åtminstone flytta ihop? Barn, nej det förstår vi om du inte vill ha… just nu.
För alla vill vi ju samma sak. Träffa någon att bilda en hederlig kärnfamilj med, helst av motsatt kön, men går inte det så får vi väl lov att acceptera att vissa människor ska få lov att vara homosexuella. Så länge de också parar ihop sig och förökar sig är det fina fisken.
Lätt att snurra in sig i kritik eller betraktelser av samhällsnormer, men det var inte riktigt det jag hade i tankarna just nu. Mer funderingar om hur, och om, man kan skilja på olika sorters kärlek…
Förälskelse till exempel, hur ska man förhålla sig till det?
Hur vet man om man ”bara” är förälskad i någon, eller om man är ”kär på riktigt”?
Jag tror nog att jag har en liten teori om att kärleken inte kan placeras i fack så som många verkar önska. Gränser och linjer för vilken slags känslor vi hyser för den ena eller den andra personen flyttas hela tiden. Vän för livet, älskare - eller är det bara nyhetens behag som förvillar?
Hur vet man om man ”bara” är förälskad i någon, eller om man är ”kär på riktigt”?
Jag tror nog att jag har en liten teori om att kärleken inte kan placeras i fack så som många verkar önska. Gränser och linjer för vilken slags känslor vi hyser för den ena eller den andra personen flyttas hela tiden. Vän för livet, älskare - eller är det bara nyhetens behag som förvillar?
Jag blir ofta förälskad – i män, kvinnor, livet, mig själv, barn och söta små tanter! Förälskelse och sexuell attraktion har för mig ingen automatisk koppling. När jag möter någon som jag finner helt fantastisk, vacker och fyller mig med glädje, sprider sig samma mysiga livskraft i mig som om jag vore kär, oavsett vilken slags person det är.
Men jag håller med om att det finns massor med olika variationer på kärheten och kärleken.
Jag ska klura lite mer på det här, mest bara för att det är kul. Vad tror ni? Hur ser ni på kärleken? Är kär något man bara kan vara i en pojkvän/flickvän, och alla andra älskar man bara, rätt och slätt? Eller kan man vara kär i olika personer varje dag? På olika sätt eller på precis samma vis?
Just idag tror jag minsann att jag känner mig lite extra kärleksfull mot livet och världen. Och dig!
Just idag tror jag minsann att jag känner mig lite extra kärleksfull mot livet och världen. Och dig!
